Linus Ipsa

Linus Ipsa jobbar på SIS-hem.

Läser följande utbildning:

Hur hamnade du på Sverigehälsans socialpedagogutbildning?
– Jag hittade utbildningen på internet och bestämde mig för att söka. Första gången kom jag inte in. Men eftersom det länge varit en dröm att få arbeta på behandlingshem, sökte jag igen. Efter ett skriftligt prov och intervjuer kom jag in.

Vad har varit roligast hittills?
– Just nu läser vi KBT, sociologi och kommunikation. Men bäst gillade jag nog hälsa och livsstil, från förra terminen. Vi fick lära oss om hur små livsstilsförändringar i vardagen – sömn, kost, och träning – gör stor skillnad för det psykiska välmåendet. Sen uppskattade jag att Isabell Johnsson, lärare i hälsa och livsstil, var så pedagogisk. Ett lite lättare och långsammare tempo som jag verkligen kunde ta till mig. Och mindfulnessövningarna! Sånt gillar jag.

”Utbildningen har gett mig bättre förståelse för kopplingen mellan livsstil och hälsa, men också för psykiatrins alla diagnoser.”

Du har tidigare erfarenhet från den sektorn. Kan du beskriva lite vad du jobbat med?
– Jag har jobbat på SIS, Statens Institutionsstyrelse, som är en låst institution. De intagna är tvångsomhändertagna enligt LVM (Lagen om vård av missbrukare), har ofta ett självskadebeteende och lider av psykisk ohälsa.

Varför ville du arbeta med missbruk och den typen av problematik?
– Tidigare jobbade jag som säljare och i byggbranschen. Men jag kände att utvecklingen i den här världen är på väg åt fel håll. Det finns så mycket orättvisor och klyftor i samhället, både i Sverige och i andra länder. Varför ska en fotbollsspelare ha 200 miljoner på sitt konto medan en fattig afrikan kanske inte har ett konto överhuvudtaget? Jag får inte ihop det. Det handlar om människors liv. Orättvisorna fick mig att vilja göra skillnad på riktigt. Så jag ringde en kontakt jag hade inom SIS och fick en provanställning som timanställd, sen ett vikariat.

Hur kommer du kunna använda dig av de nya kunskaperna i ditt yrke?
– Jag har fått en bättre förståelse för kopplingen mellan livsstil och hälsa, men också för psykiatrins alla diagnoser och hur man bemöta folk som har dem. Att man ska bemöta dem som människor – en människa som har diagnoser. Inte bara som enda stor diagnos. I psykologikursen tittade vi också på hur händelser i barndomen, till exempel trauman, påverkar en upp i vuxen ålder.

Har utbildningen ökat dina chanser på arbetsmarknaden?
– Ja, det tror jag. Många som missbrukar har också diagnoser. Och i och med att jag nu breddar mina kunskaper har det blivit lättare att få timanställningar. Jag kan jobba med fler typer av problematiker. Det beror dels på grund av jag är bättre utbildad, men också på att jag fått nya kontakter som förmedlats via folk jag lärt känna genom utbildningen. Det har varit alltifrån HVB-hem till boendestödjare och uppdrag inom störningsjouren. Jag kommer också vara behörig för fasta tjänster. Inom SIS, psykiatrin och på behandlingshem är det svårt att få en fast tjänst om du saknar rätt utbildning. Jag kommer även kunna arbeta inom skolan, om jag skulle vilja det.

Vilket är ditt drömjobb?
– Att arbeta som coach. Jag tycker om att sitta ned och samtala med klienter – och vill få användning för alla de metoder som jag har lärt mig under utbildningen. Och eftersom jag har jobbat med missbruk skulle det vara intressant att få jobba som beroendecoach, alltså coacha människor som har missbruksproblematik.

Linus Ipsa